Om

Skrivet av Urban

Namnet Nya Stadens Storband kommer från en av de två stadsdelarna i Lidköping. Vi vill också genom namnet anknyta till den Nya Stad som bibeln talar om, det himmelska Jerusalem. Medlemmarna kommer från olika delar av Västra Götaland men repeterar i Lidköping. Bandet har spelat sedan 1985 i vitt skilda sammanhang, i kyrkor, på torg, i trånga källarlokalermen också i stora konferenser. Gästartister som Johan Stengård, Nils Landgren, Arne Domnérus, Rune Gustafsson m.fl. har konserterat med oss.

Bandet spelar lika gärna på små orter som i miljonstäder .Spelningarna har funnits mest i de södraoch mellersta delarna av Sverige men även några utlandsturnéer har det blivit till Norge, Danmark, Tyskland och Holland. Spelglädjen är viktig – Nya Stadens Storband är ett liveband utan tvekan. Repertoaren är blandad, från funk till mer sakrala Ellingtonverk. Sångsolist är Anita Klasson och ledare sedan starten 1985 är Roger Forslund. Vi hoppas att du, när du lyssnar till oss, ska känna spelglädjen, förstå vårt musikspråk och beröras av budskapet i texterna.

Nostalgisk tillbakablick. Jonny Hektor kåserar till bandets 20-års jubiletum 2005

Jag sitter här och är lite nostalgisk – tänk att 20 år har passerat sen vi startade det här äventyret som kallas Nya Stadens Storband, Ja, mer än tjugo år faktiskt. På åttiotalet fanns fortfarande en klassisk blåsorkester i Pingstkyrkan i Lidköping. Inte lätt att rekrytera nya blåsare – förutom trumpetare förstås. Varför inte utöka skaran med träblåsare? Sålunda anslöt diverse musikanter med tvärflöjt, saxofon, klarinett och andra icke ortodoxa instrument för ett ”brass band”. Vi konverterade till ett symphonic band.

Tanken på ett storband med kristna förtecken (kors och be) dök nog upp första gången på en sångledarkonferens. Om jag inte minns fel hölls den i Mora. Där hade någon arrangerat för storband och spelat in detta på en ”löddrig” kassett som jag fick i min hand lite senare. Det lät ju fantastiskt! Tänk att kunna kombinera så skön musik som storbandsjazz med ett så skönt budskap som det kristna!
Men vänta lite nu – här hade vi alltså i slutet av 1984 ett symphonic band i Pingstkyrkan i Lidköping med saxar, trumpeter, några tromboner och lite komp. Några samtal bara till några musiker runt om i Skaraborg och vi skulle kunna få till ett storband. OK, vi hade ingen barytonsaxofonist men…ändå! Vårt första framträdande hölls inte på Nefertiti eller Nalen utan snarare i Lavad bygdegård. Förutsättningarna var söndagsskolefest och gungande scen. Det är en spelning som inte precis har låtit tala om sig! Eller spela om sig om man nu kan uttrycka det så! Roligt var det i alla fall. Den riktigt första konserten hölls i Pingstkyrkan våren 1985. Jag minns att vi spelade temat ur The Pink Panther och längst fram på draget hade jag en boxhandske. Varför? Tja, varför inte?

Man bör beakta att jag var tjugo år yngre då, ja, säkert mer – mentalt sett! Men hur gick det med barytonsaxen? Ja, vi lyckades faktiskt övertala Johan från Vara som var tvungen att låna en barra varje gång från musikskolan. Efter en basar där vi sålde alltifrån hemmagjord saft och brödrostar till kronskålar från Rörstrand lyckades vi skrapa ihop tillräckligt många tusenlappar för att köpa det åtråvärda instrumentet. Läckte gjorde den i putorna men den funkade att spela på i alla fall. Visste ni att Nya Stadens Storband en gång spelade så pass ljudligt att polisen kom? Det var i Holland. Eller att Anita höll på att bli ett nervvrak pga sin ”gästfrie” värd som insisterade på att sjunga lovsånger hela nattten? Eller att Richard Elmlund, vår pyrotekniskt ansvarige, nästan höll på att bränna ner ett litet bönehus i Kvillsfors? Eller att vi höll på att glömma P-O kvar på toan i Pingstkyrkan när vi skulle iväg på turné? Eller när vi tappade bort Roger i Amsterdam och jag blev tvungen att ta över gruppen? Eller…nej förresten. Vem orkar höra på sånt här…? …undrar en legendarisk

Jonny “Draget” Hektor